När jag var liten letade jag och min jämnåriga kusin små grodor runt mormors hus. Vi hittade ganska många, satte dem ofta i en burk med en massa gräs. Min kusin dog för fem år sedan och jag saknar henne.
I dag lekte våra pojkar tillsammans. Letade grodor. Och det är ganska intressant när jag tänker på det att det var just grodorna som bröt isen och fick pojkarna att bli kompisar. Nu ser dom fram emot morgondagen och att få leka igen.
Cirkeln är på nåt sätt sluten - och kanske var det någon från ovan som hade ett finger med i spelet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar