Hujedamig ...

... vad tiden går. I dag har min lille pojke gått ut sexan. Nu väntar högstadiet, gymnasiet och gud vet vad.

Men jag är så otroligt tacksam över hur fin han är. Över hans sunda värderingar, hans människosyn, hans samhällsintresse och hans stora, stora hjärta. Och jag är så himla nyfiken på vilka val han kommer att välja i livet. Vilka vägar han tar och vilken livspartner han väljer :)

Men än så länge sitter jag bara här och försöker förstå hur det kommer sig att han växte ur de där vita stickade kläderna och helt plötsligt avslutade mellanstadiet. Och tårarna hopar sig bakom ögonlocket när jag tänker på att min lilla, lilla pojke verkligen håller på att bli stor på riktigt.

Hujedamig vad tiden går.

Carpe diem mina vänner.