Jag gråter. Över någon jag aldrig har träffat. Över att cancern tar ännu en människas liv. Över att ännu ett barn måste leva utan sin mamma och att ytterligare ett föräldrapar tvingas stå vid graven till sitt barn.
Men eländet gör mig också tacksam. Över vad jag har.
För vi måste vara tacksamma och inte slösa bort tiden på oväsentliga saker. För det skulle vara ett hån mot en som okända Anna, som kämpat så hårt och klamrat sig fast vid livet allt vad hon kunde, om vi dag ut och dag in bara var missnöjda med allt möjligt.
Kom ihåg kärlek under dagarna du lever. Var tacksam.
Gråter med dig coz. Håller med dig i vartenda ord du skriver.
SvaraRaderaHej vännen. Ja gissa om jag gråtit när jag läst hennes blogg. Jag har aldrig träffat henne men jobbar med båda hennes föräldrar. De är där nu och jag tänker på hur de måste ha det just nu. Håller med dig om att vi måste ta till vara på vad vi har NU och inte sen.. för vi vet aldrig när vårat sen tar slut ..
SvaraRaderaKRamis till dig min vän
Tojan
Kram kram tillbaka <3
SvaraRadera