onsdag 24 februari 2010

Kväller...


Min lilling kände sig stor i dag.
Och han var så lycklig när han berättade för storebror att han kan simma i stora bassängen utan dyna han också.
Det är konstigt, men allt han gör mäts med vad Lucas kan göra. Han liksom strävar efter att kunna lika mycket hela tiden och att göra samma saker. Gå i skolan, simma i stora bassängen, få en tv i rummet. Och så vidare.
Och ibland slår det mig: Tänk om min lillasyster har sett upp lika mycket till mig...Waow i så fall. (Hur stavar man egentligen till waow, det där kändes i alla fall fel...)

Nu förbereder jag morgondagen. Ska vara på möte i Katrineholm av alla ställen. Koncerngemensamt och då läggs det i Katrineholm. Varför då egentligen? Hälften av alla (fyra tidningar) har ju hemmabas i Eskilstuna. Och för mig betyder det att jag måste åka tidigt, tidigt. Så upp med tuppen bara. Sugen? Nääääää.

2 kommentarer:

  1. Lustigt, det fenomenet har inte riktigt hunnit infinna sig hos våra. Däremot tar Isabell över mycket som storebrorsan säger. På både gott och ont..... ;)

    Kanske har att göra med olika kön.

    SvaraRadera
  2. Men Pär... visst såg väl du upp till din syrra när du var liten? *Ler* Du vet, hon som var det du alltid ville vara, och kunde det du alltid ville kunna... Hihi!

    Coz, klart hon gjorde det! :)
    Jag såg iallafall upp till dig, även om du var yngre än jag!

    SvaraRadera