Vad hände?

Jag är perfektionist. Jag är en typisk "duktig flicka", som ska göra allt perfekt. Och jag tillåter inga misstag. No whatsoever. Jag ställer otroligt höga krav på mig själv - och förmodligen även på folk runt omkring mig på hur saker och ting ska göras. Med det inte sagt att jag är pedant, för det är en helt annan historia. Jag behöver inte ha var sak på rätt ställe eller kliniskt rent omkring mig. Jag funkar lika bra, lika lugnt och lika skärpt i kaos och stök.

Så vad är det som händer? Jag tar på mig alldeles för mycket för att underlätta för andra, och det ska sägas är inte bara jobbrelaterat, för jag kan lika gärna stå och göra storkok för att underlätta hemma i hushållet eller springa av mig benen för att hjälpa andra. Men allt har ett pris. Och fakturan har precis ramlat ner i brevlådan, har jag en känsla av.

Det här är symptom för stress, enligt vårdguiden:

• Sover dåligt: Ligger jag inte vaken och klurar på saken om nätterna, senast i natt var jag vaken mellan 12.30 och 4 (absolut inget ovanligt). Stress, stress, stress.
  
• Har ont i nacke/axlar: Check på den också.
  
• Immunförsvaret kan försämras och vi drabbas lättare av infektioner: Har gått runt med mer och mindre ont i halsen sedan början av april...
• Du är likgiltig och struntar i vad som händer omkring dig, eller känner dig nedstämd och orolig.
• Du blir lätt irriterad och otålig över småsaker.
• Du reagerar på ett helt nytt sätt på vardagliga händelser.
• Du får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappning: Och där har vi problemet i dag. Jag var stressad, efter att ha stressat upp mig själv i natt. (Vi har rätt mycket att göra närmaste veckorna.) Men jag strosade lite på stan under lunchen och ur ingenstans fick jag sjukt ont i magen. Jag menar riktigt, riktigt ont - och kände mig svimfärdig. Anyways, jag blev dålig i magen, érraid ni vet. Och på vägen hem stannade jag tre gånger... Väl hemma har jag sovit som en gris i två timmar och det känns inte som att det handlar om magsjuka.
  

Kan tänka att jag nu var liiiiite för privat för en blogg, men å andra sidan tror jag att det är ett sätt för mig att faktiskt erkänna problemet (för mig själv) och verkligen göra någonting åt det.
Så take it or leave it!